Snurrigt på jobbet.

Jag träffade kompisen U på pendelstationen idag. Hon berättade om sin man och hans nya jobb på ett av Sveriges tyngsta och mest anrika företag. Jorå, tack. Han trivs fint där. Men, vi får väl se. Det är lite… rörigt där. Också.

Det där har jag funderat mycket på. Oavsett vem jag träffar och var de jobbar så är det alltid mer eller mindre snurrigt på jobbet. Är det kanske mitt fel? Vi varumärksutvecklare bygger ju bilden av snygga, starka och felfria varumärken. Där kirurgiska planer smids. Där perfektion råder. Och där glada människor pekar på varandras bildskärmar.

Av en slump jag träffade jag idag vännen och nestorn på område, struktören David Stiernholm http://stiernholm.com/mer

"Jag kan bekräfta att många har det rörigt. Jag jobbar ju med det här för att jag själv behöver det och trodde länge jag var ensam om problemet. För alla andra verkade ju funka så bra. Men man kan göra mycket med rätt små medel. Vill du vara ständigt påkopplad eller vill du ha fullt spett på alla kranarna? Hela tiden? Det kan du själv bestämma".

Man kanske skulle tänka om här? Istället för att måla upp bilden av det perfekta kanske vi ska beskriva det snurriga. Det autentiska. Det som kämpar hårt och lär av misstagen?

Vem vill börja?